En öppen spis är en för rumsuppvärmning avsedd, fast (exempelvis murad) eldstad med skorsten och öppen härd. Den öppna spisen var förr den vanligaste värme källan, och matlagning förekom även över öppen eld ända in på 1800-talet då vedspisen kom att etablera sig. Som värmekälla används även öppna spisar i modern tid, i väldigt begränsad utsträckning, men har efterhand tagits över av andra värmekällor (element, moderna kaminer, kakelugnar etc.). Den främsta anledningen är att det inte är särskilt ekonomiskt att elda i en öppen spis.
Genom att montera en såkallad kråka, även kallat spiskråka och eldkråka, till eldstaden kan man öka effektiviteten i den öppna spisen. Kråkan består vanligtvis av ett fyrkantsrör som placeras i botten av eldstaden. Röret vänder längst bak i eldstaden till lodrätt för att sedan slutligen vända utåt mot rummet. Detta leder till att kall luft kommer att passera i botten av röret, värmas upp på sin färd genom rörets varmare delar för att sedan strömma ut i rummet som varm luft.
Ett annat sätt att öka effektiviteten är termatorn, en konstruktion som kan väga upp till cirka 100 kg, en slags vidareutveckling av kråkan. Termatorn utgörs av en stålplåtkonstruktion med dubbla skikt där luft får passera emellan. Vid eldning så blir termatorn varm, varvid kall luft strömmar in vid underkanten och varm luft strömmar ut vid överkanten. En vanlig påbyggnad är stålrör som ligger från bakkanten av luftspalten till framkanten av den öppna spisen. Detta för att ytterligare absorbera värme då dessa rör passerar rökgaskanalen. En termator kan även vara kopplad till andra rum, för att få en värmeluftcirkulation i huset.
